monaeliza

Min mamma:
Min underbara mamma heter Bettan Andersson och är 41 år ( men ser ut som 35).
Hon och jag är som bästavänner, kan prata om allt med henne. Hon vet allt om mig och det ingen annan vet, vet hon. Saker jag inte känner att jag kan berätta för någon kan jag berätta för henne. Hon är en sjuk humor, och har fått mig att skratta så mycket att mina muskler börjar krampa i magen. Hon är också väldigt snäll och underbar och vet vad som är rätt och fel. Finns så mycket jag skulle kunna skriva om min mamma, men en sak är säker och det är att hon fyller mitt liv med så mycket kärlek och hon är den bästa mamman i världen <3.

Min pappa: Har fått höra att några tror att min pappa är död eftersom jag aldrig pratar om honom? Men så är det inte ;). Finns några anledningar till varför jag inte pratar om honom. Har ingen kontakt med min pappa alls. Och nej, jag är inte ledsen över det! Tro mig, min mamma är allt jag behöver. Jag känner inte att jag måste berätta varför vi inte har någon kontakt, dom som vet vet :). Jag mår inge dåligt över det, för det känns som att jag inte har en pappa, jag vet inte hur det känns att ha en, så hur ska jag kunna sakna och må dåligt över det? :)

Madeleine, kom hem. Du måste komma hem nu.
Har inte kramat dig på flera månader.
Kom hem och va med mig. Kom hem och dela mina skratt med mig.
Kom hem och gör mig glad, ge mig den lyckan jag hade när du bodde här.
Kom hem nu vännen, det har gått alldeles för lång tid.
Jag tänker på dig hela tiden.

Min största önskan är att du sitter inne på mitt rum när jag kommer hem.
Att du sitter där inne och springer fram och kramar mig.
Att du säger " jag är här nu mona och jag ska stanna här".

Men att vara så långt ifrån dig, har gjort mig till en starkare person.
Det har gjort att våra band till varandra har blivit oslagbara.
Att nu, varje gång vi ses kommer vi ta och vara på varje sekund med varann.
Försöker tänka så positivt jag kan, tro mig det gör jag.

Men samtidigt som jag gör det, så kan jag ibland bara bryta ihop.
Att det känns som att hela kroppen faller under jorden.
Ibland när jag inser att du inte är här, får jag ett slag i magen.
När jag inser att jag kan inte gå hem till dig där du en gång bodde.
För där, är det tomt.
Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen längre.

Vi bor i olika länder du och jag. Har fortfarande lite svårt att inse det ibland.
Vill man inse sånt? Man måste, men vill man det?
En del av mig har insett det, men en del av mig har nog inte det..

I can't wait til that day, when i see your face again

heej! Idag slutade vi tidigare, skulle egentligen slutat vid fyra men slutade nån gång vid två ist, riktigt skönt. Så nu sitter jag och myser och kollar på titanic :) Verkligen min favorit film, blir aldrig less. Jack Dawson ( leonard dicaprio) är min dröm kille, så som han är i den filmen. Den dagen jag hittar en sån man alltså.. Visst det "finns bara i filmer", men dom egenskaperna han har, har min dröm man. Det är den vackraste kärleks historien jag vet. När någon frågar mig " vad är kärlek för dig?" då brukar jag kunna svara " kärleken paret har i Titanic, det är kärlek för mig". Ja, nog om det :D
. Har praktik i två veckor framöver, så vet inte när och hur mycket jag kommer kunna skriva, men ska göra mitt bästa :). Ska till tandläkaren halv sex på tisdag och laga en tand.... inte kul... Ska försöka hinna att köpa en ny navel peircing med en nalle på, en likadan som madeleine persson har. Inte för att någon av er vet hur den ser ut, men kommer lägga ut bild på den :). Köper den för att den påminner om världens finaste människa och jag vet hur mycket hon tycker om den lilla nallen.

skriver nog imorgon, kanske en ny lära känna lista? får väl se :)

see you!