monaeliza

Jag är inte redo än. Ibland undrar jag varför, för jag känner dig inte och vet knappt vem du är.
Men vi har en band som aldrig kan brytas, det är nog det som gör att det känns som att jag ändå känner dig.
Jag är inte 10 år ängre, jag är snart 18 år och har vuxit upp.
Jag vet vem jag är, och känner mig själv väl.
Men ändå så kan jag inte tänka mig att svara på alla dina frågor du har till mig.
Är inte längre ledsen, slutade vara det när jag var tolv kanske. För då förstod jag,
att dina handlingar var inte mitt fel, det var ditt.
Jag började accepterade det då.
Jag hatar inte dig, jag är inte sur eller besviken på dig. för, jag vet knappt vem du är.
Jag har förlåtit dig, för allt det där har gjort till den jag är idag, och jag vill inte vara någon annan.

Men trots det så är jag inte redo. Jag känner bara att trots att det har gått så många år, har det ändå bara gått så kort tid. Men inget håller mig kvar, jag har accepterat allt och det känns inte konstigt längre. Har ett lika normalt liv som alla andra.
Din reaktion att se mig skulle vara helt annorlunda jämnfört med min reaktion.
Du skulle bli glad och antagligen fälla en tår eller två. Jag däremot, skulle reagera som man gör
mot en främling, men som man ändå känner igen.
Du skulle nog tänka " vet hon inte vem jag är?"